Grundskolan och programmering av individer

Jag har alltid kännt för att skapa, lika så har jag aldrig helhjärtat trott på systemet. Finns det ett samband?

Ända sedan liten har jag ifrågasatt saker så som skola, jobb m.m. helt enkelt saker som för de flesta av oss kan verka självklart.
Jag har naturligtvis blivit idiotförklarad i mina yngre dar av de äldre och "mer förståliga" (som jag trodde då) och känt mig som en droppe olja i ett stort glas vatten.

Det är inte fören nu vid 20 års ålder jag inser att jag har varit den som har haft rätt och att de "mer förståliga" är dem som har haft fel.

Jag citerar min högstadielärare "Du är en ungdom, därför ung och dum", och han lät inte särskilt skämtsam i tonen kan jag tillägga.

Vart jag vill komma med detta är att skolan (främst grunskolan) fördummar och programmerar oss hur vi ser omvärlden.
Det är bokstavligttalat en fabrik där de installerar ett mentalt chip på varje individ.

Grunskolan/delar av gymnasiet säger mer "så här är det" än "så här fungerar detta verktyget" d.v.s. att uppmana eget tänkande, vilket gör att individer automatiskt utesluter en oändlig rad av möjligheter. Grunskolan är dessutom bara starten på detta gigantiska system, grundskolan uppmanar även endast till vidareutbildning och "jobb", och utesluter alla andra alternativa vägar, till och med försmutsar dem.

Jag skyller inte på någon individ för detta bakåtsträvande system, snarare uppmanar jag till en förändring för det bättre. Ingen är helt perfekt, men varje man/kvinna har något att bidra med, för en bättre värld.

Saker hade kunnat vara väldigt annorlunda, det är upp till oss.